Döhöhöhööööhöhöh!

Jag tror det är ett stort seriöst fel på mig, ibland (Som nu för 5 minuter sen) så kan jag bara spontant få ett jätteryck och släng av glädje som gör mig alldeles fnittrig och studsig, jag blir alldeles euforisk! Och helst vid tillfällen då jag ska göra i ordning tee eller då jag ska börja pyssla med något. Sen efteråt så infinner sig någon slags sinnesro och kroppsavslappning med tankarna "Åh va glad jag är, men varför?" eller "Fan va bra jag är! Men varför?" eller varför inte den klassiska "Helvete vad bra jag har det! Jo, men varför kom jag på det just nu??" som poppar upp från ingenstans.

Jag antar att det är någon slags form av positiv damp, som tur är så sker det då jag är ensam...

...än så länge :D

*Skutta Runt I Ring*

Här kommer en sköning till låt som får komma att bli dagens örongodis då denna dagen präglas av positiv stress! (I alla fall för mig :P)

Those Dancing Days - Hitten

Ha det gôtt!

Betygsättning #1

Som jag lovade så skulle jag återkomma med slutresultatet av testet på denna lotion från LdB och jag kan med garanti nu lova att det är positivt!

Jag tyckte först att den verkade ena aning fet, men, det handlade bara om att huden skulle få tid att vänja sig så den kunde suga upp lotionen. Som jag nämnde i tidigare utlägg så doftar den himmelskt (Liksom krämig vanilj men ändå inte, väldigt söt i alla fall). Men låt er inte bli lurad! För även om den doftar sött så är det en doft som både män och kvinnor kan ha (Jag har nämligen haft min bror som testkanin också! Han gillade den skarpt), sen så är det en doft som när den väl är applicerad inte stinker godisfabrik som så många andra doftande lotioner brukar göra.

Den innehåller inga parabener eller SLS (Sodium Laureth Sulfat) och sjunker snabbt in i huden, 80% av innehållet är ekologiskt och organiskt med huvudingredienser som sheasmör och olivolja och kan användas på hela kroppen. Det finns däremot Phenoxyethanol i den som anses vara ett ämne som skapar hudirritation eller hormonstörning enligt Skin Deep, men den skall inte ha någon skadlig effekt på kroppen förrän de uppnår stora eller enorma mängder. Den är dessutom ett ämne som är godkänt av EU i mycket små eller minimala doser så faran är här lika med noll.

Ovanpå det så är det de enda av två syntetiska ämnen som jag kan hitta i lotionen! (En standard lotion som du hittar i affären innehåller mellan 8-17 skadliga synteter och kemikalier som har dessutom stora negativa effekter på kroppen ÄVEN om den används sällan).

Jag kan dock tycka att även om doften är ok och luktar gott så kan den kännas ganska intensiv om man använder den på ansiktet. Men det är nog en smaksak, så av mig får den en 3 av 5.

En Sked Dagligen Med Pengastress

När man är luspank som jag är och måste vända på varenda slant möjlig så retar det tamejfaan gallfeber på mig då inte de ekonomiska bidragssystemen funkar som de ska. Du får sitta i en evig telefonkö, bli bortslussad minst 4 gånger med 5 minuters telefonkö emellan innan du kommer till rätt person för att sedan höra att de väntar/saknar något som gör det möjligt att du ska få bidrag. Och 90% av gångerna jag fått höra det så visar det sig senare att bristen inte ligger hos mig (Som de alltid är så förbannat pigga på att påpeka och hosta ur sig likt en kaskadspya) utan hos dem eller någon annan dumfaan längs systemet.

JAG MENAR VAD I HELVETE!! Sen när har det varit svårt att lyfta luren och ringa för att extrakolla ifall man märker ett fel?! (Nej då vi ska lita blindt på andra främlingar och datasystemet då felet ALLTID ligger hos bidragstagaren *Ironi*)

Räcker det inte med att jag ska sitta å få ångest dagligen över att jag lever på bidrag och därmed på andras pengar istället för mina egna??! Ska det bli så här inför varje jävla termin i 4 års tid framöver så kommer jag att få tuppjuck!! -.-*

Oändlig Kärlek!

Jag har blivit helt såld på Katy Perry's "Teenage Dream", så jävla bra! Speciellt nu efter en traumatisk tid och med nytänd kärekslåga som har förvandlats till en gigantisk brand i mitt hjärta ^^

Då Slutet Är Nära Kommer Riddaren I Skinande Rustning

Det är många gånger som jag har funderat på om jag ska publicera super personliga inlägg, men jag har aldrig vågat om jag ska vara ärlig. Men detta inlägg blir i alla fall ett sådant som kommer att nosa på något privat utan att röja något allt för känsligt.

Igår var det nära att jag stöp ner i en ravin, den sorten du står inför då sorgen blir alldeles för stor och kärleken har förvandlats till ett tunt snöre som är knutet kring din handled, din enda säkerhet från att du ska falla. Jag hängde redan ifrån kanten och höll i det för allt jag var värd vid det här laget och min förtvivlan som jag kände gjorde att jag blev tyngre och ravinen under mig mer mörkare och bottenlös. Snöret blev mer slitet och tunnare och jag övervägde att släppa taget, jag ville inte men jag slogs emot tankarna och mot mig själv, "det kanske ändå skulle vara det bästa" tänkte jag.

Hjärtat dunkar hårt i bröstet, kroppen känns svag och iskall, munnen är snustorr, ögonen svider och är svullna av tårar. Jag vill inte säga att allt snurrade, men världen domnade bort och blev mer suddig, mer svart. Och med den hosta och tryck mot kroppen som jag hade så kunde jag nästan föreställa mig hur det skulle vara att vara inuti en full dammsugarpåse. Fingrarna glider, jag börjar tappa taget.

Jag väcks ur ett trans liknande tillstånd då jag hör hur jorden rör sig ovanför mig, sen ser jag, han. Länge betraktar han mig hängande nedanför hans fötter i stillhet, han ser trött ut, och i hans ögon kan jag se minst lika mycket sorg som jag bär på. Innanför min mun biter jag hårdare och hårdare på min tunga, jag tänker "Nu gäller det, älskling, ska du lyfta upp mig?". Tiden går och han gör inte ett ljud, inte en minsta rörelse. Han står stel likt en robot och bara tittar ner på mig. Mitt mod sjunker dramatiskt fort och mina axlar värker och blir blöta av den strida ström tårar som rinner längs med mina kinder. Jag vet vad som kommer att hända nu, jag accepterar det. Då jag blundar och tar jag ett djupt andetag, sen försöker jag att överrösta de kraftiga stormvindarna omkring mig. "Ok, jag orkar inte mer, det är slut nu då antar jag."

Jag släpper taget om det tunna snöret. Men inget händer...det fortsätter att blåsa med samma kalla vindar, jag är stilla i luften, mina fötter dinglar fritt under mig och det tar flera minuter innan jag vågar att öppna ögonen.

Framför mig ser jag inte längre det lilla snöret runt min handled, utan mitt livs största kärleks kraftiga högerhand. "Jag tänker inte ge upp, jag vill bara att det ska bli bra", hör jag honom viska nästan ljudlöst. Han drar upp mig och istället för att falla ner i ett bottenlöst djup så faller jag in i hans stora varma famn. I ren chock börjar jag tjuta, bara värmen och doften från hans hud får mig att gråta som aldrig förr. Då jag har lugnat ner mig och torkat bort tårarna håller jag om honom och kysser hans bara hals. Jag ville att lyckan aldrig skulle ta slut. Hans röst låter tung och utmattad, "Det är bra nu, allt kommer bli bra, det lovar jag dig Hanna. Det kan jag garantera"

Dramatiskt? Kanske, men det var så jag kände. Om ni hade en aning om hur nära slutet verkligen var, att vi hade gått skilda vägar, det hade nog varit båda hans och min undergång.

Men det blev aldrig så och för det är jag evigt tacksam. Och jag hoppas innerligt att detta aldrig mer kommer att ske, framtiden är osäker, men vad som än händer så klarar vi det tillsammans.

Älskar dig Thony

The Cranberries - You & Me