Maktlös Och Längtande

Jag svävar i mörker, jag varken ser eller känner något fotfäste och mina händer når inget att greppa. Jag känner inget, jag hör inget. Jag börjar förstå hur det känns att vara blind, stum och döv på samma gång. Plötsligt ser jag något suddigt och då jag blinkar några gånger ser jag att det är mitt hjärta som kastats ut ur kroppen. Jag sträcker mig efter det men bara mitt långfinger nuddar dess purpurröda yta, det roterar sakta av beröringen och försvinner längre och längre bort ifrån mig. Jag gråter men förstår inte varför fast jag borde, det är svårt att förstå utan hjärta och bara hjärna.

Men så i ögonvrån skymtar jag ett ansikte, han har hjärtat i sin hand och det enda jag undrar...

...vad kommer han göra?

Från Långt Till Kort

Jaja jag vet att det var "hundra år sedan" sedan jag skrev något! Men jag har bara inte orkat så det så!

Så vad kan jag säga om denna tid som har gått emellan skrivandet då? Jo, kort å gott så har detta hänt:

• Mina känslor har gjort uppror och gör det fortfarande.
• Jag har blivit 24 (Nästa år e re hârta kvar te 50!!) <--- *Kommande åldersnoja??*.
• Katten har ÄNTLIGEN blivit kastrerad.
• Jag har skämt bort mig själv med kläder för 1100:-....och har haft ångest över det sedan dess även fast jag har haft råd (Snålvargen i mig skriker).
• Min senaste favoritlåt har blivit denna ---> Bruno Mars - Just The Way You Are.
• Jag har haft en, hur ska vi säga, aning intressant vistelse på Torsby sjukhus då jag skulle göra en koll på gynmottagningen (Mer smaskiga och humoristiska detaljer kommer jag med vid ett senare inlägg då jag har ork *Ha tummen instoppad-i-röven-sjuka*. Och ni kan vara lugn det är inget perverst, bara pinsamheter).
• Och jag ska snart prova på att praktisera som mat-tant på Fryxellska skola (Kan ni se det framför er eller?!! Jag viftandes med soppslev i ren förargelse över snorungar!! xD).

The End... for now